Har vi blivit jordblinda?

”Jag är doktor i fri konst och forskare inom miljöhumaniora, vilket betyder att jag – med fokus på den miljö- och klimatproblematik vi står mitt i – arbetar tvärdisciplinärt samt med konstnärliga metoder.

I min avhandling undersökte jag bland annat betydelsen av ljud och lyssnande samt komplexa relationer mellan människa, miljö och teknologi. Där utgick jag från vetenskapliga språkexperiment som gjordes på delfiner på 1960-talet och med avhandlingen ville jag ville visa på hur de teknologier vi använder påverkar vår kunskap om djur och även relationen till dem. Vad händer när ett djur som tidigare betraktats som enbart en biologisk maskin istället beskrivs som intelligent? Vad är det för relationella, perceptuella och teknologiska förändringar som samspelar i ett sådant skifte, där en mekanistisk syn på djur i grunden förändras?

Just nu (2021-2024) driver jag ett fyraårigt konst- och forskningsprojekt vid Statens historiska museer som heter Humus economicus och som handlar om jord. Planetens tunna hud, de livsviktiga matjordarna, håller på att utarmas i snabb takt. Industrialiserade samhällen skulle kunna sägas vara delvis jordblinda då jordarnas myllrande liv, de levande kulturer de ingår i och allt material de skänker i många fall tas för givna.

Människans relation till jord har en lång historia som sträcker sig mer än 6 000 år tillbaka i tiden. Men de senaste hundrafemtio åren har denna relation förändrats radikalt. Runt förra sekelskiftet var Sverige ett fattigt land. Under första världskriget rådde matbrist. I Stockholm utbröt det som kallades potatiskravaller. Stadsparker odlades upp för att förse en svältande befolkning med mat och mitt inne i stan spirade potatis och kål. I städernas utkanter anlades stora koloniområden så att arbetare skulle kunna odla egen mat.

Idag står vi inför en annan typ av kris. Industrialiseringen av jordbruket gör att våra matjordar håller på att utarmas och att det genetiska mångfalden hos våra grödor försvinner. Storskalighet, specialisering och beroendet av kemikalier skapar sämre motståndskraft.

Vad menas med att jorden ”dödas”, som sägs i filmen?
Mikroorganismer lever inte i jorden, de utgör en väsentlig del av den! Världens jordar hör till de mest artrika livsmiljöerna som finns, men jordar nämns knappt i internationella strategier för att skydda den biologiska mångfalden. Förutom att förse planeten med mat, utför en levande och mullrik jord ett oupphörligt klimatarbete. Mullen, det vill säga växtrester i olika grader av nedbrytning, är mat för organismerna i jorden. Därför pratar erfarna odlare om att mata jorden, snarare än att mata eller gödsla växterna. En levande jord lagrar stora mängder kol, fungerar som vattenreservoar både vid torka och översvämning, renar vattnet vi dricker, samt både lagrar och gör näringsämnen tillgängliga för växter genom ett myller av underjordiska samarbeten. Därför är biologisk mångfald i jord viktigt.

När en jord förseglas med asfalt så hindras den från att göra detta arbete. Mikrolivet och jordekosystemet slås sönder. Jordbruksmark som asfalterats och bebyggts är så gott som omöjlig att återställa för odling, ofta är den därtill förgiftad.

Kan jord inte återskapas? Och vad menas med att jord lagrar kol?
Genom naturliga processer tar det mycket lång tid, tusentals år, innan vittring, växter och mikroliv skapat ny jord som är tillräckligt djup och bördig för människor att leva av. Uppskattningsvis tar det 200-400 år för endast 1 centimeter att bildas. Jord räknas därför som en icke-förnybar resurs.

Det finns dock sätt att regenerera odlingsjord, vilket också praktiseras inom olika former av regenerativt jordbruk och skogsjordbruk (”agroforestry” på engelska). Tänk dig att vi odlar mat i matskogar. Det kräver en omställning från konventionellt jordbruk – där plog, bekämpningsmedel och handelsgödsel ingår för att producera så stor skörd som möjligt – till ett regenerativt systemtänkande där inte enbart maximal skörd står i fokus, utan hela ekosystemets vitalitet. Jordbruk, skogsbruk och boskap blandas. Detta är mer resilient, alltså motståndskraftigt, på lång sikt. Bonden blir då en ekosystemtjänstgörare lika mycket som en matproducent.

I det här korta klippet berättar forskare och bönder vad det kan innebära. I tidningen Forskning och Framsteg finns en läsvärd artikel som berättar mer, ”Hotade jordar”.

Dessutom är det smartare att lagra kol i jordbruksmark genom bättre jordbruksmetoder än att pumpa ner koldioxiden i hålrum på havsbotten eller andra högteknologiska metoder som förts fram, påpekar ledande forskare som bland andra Rattan Lal. I den här podden berättar han mer om det, det är lösningar som inte ligger i framtiden utan kan tillämpa nu idag.

Kommer antibiotika verkligen från jord som det sägs i filmen?
Jordbakterier som kallas Streptomyceter är en av våra viktigaste källor till antibiotika, de producerar substanser som används i olika typer av läkemedel. Läs på SLUs webbsida om varför jordbakterier skapar den doft som vi tänker på som typiskt för jord! Problem med antibiotikaresistenta bakterier kan delvis motverkas genom att låta molekyler växa i jord, något som forskare från Northeastern University i Boston upptäckt. Se till exempel Vetenskapens värld ”Kriget mot superbakterierna”.

Jord är en fascinerande värld och det finns mycket vi kan göra, både i det lilla och stora, för att hjälpa jordarnas myllrande liv, både i staden och på landsbygden”